Mycket tankar i huvudet nu!

Usch vad mycket jag har i huvudet nu. Denna utbildning har verkligen gjort att jag har börjat fundera mycket på mitt liv.
Jag har sovit dåligt inatt. Tankarna snurrade i huvudet.
Funderar en del på varför jag inte kan vara glad och faktiskt se vilken fantastisk resa jag har gjort. Helt av egen fri vilja och utan operationer och andra hjälpmedel. De hjälpmedel jag har haft är alla underbara människor som har stöttat och peppat mig. Tack för att ni finns!

Jag ställde mig på vågen idag och den visade -1,5 kg ner.Härligt! Jag har ett mål att gå ner först 5 kg till jul sen 5 kg till nästa sommar. Jag köpte nya byxor i somras slt 46. Ja jättestora för vissa men för mig är det en sån underbar känsla att slippa xlnt och andra stora slt. När jag var som störst för ett par år sen hade jag upp till stl 56 så en lång väg har jag vandrat. Så skönt att kunna gå i på Gina och ta en M i tröja. Fatta känslan!

Varför känner jag då ingen glädje? Jag har funderat lite på det inatt. Jag har börjat en ny klass med nya människor som inte vet något direkt om min viktresa. Mina känslor kom då tillbaks till att alltid vara störst och känna sig obekväm. Jag känner mig aldrig riktigt hemma någonstans. Jag har alltid varit en social person men aldrig haft många nära vänner. Ofta säger man t ex vi kan väl träna ihop eller ta en fika och tjöta lite men jag vågar aldrig ringa och fråga. Varför? För att jag känner att jag inte duger och att varför skulle någon tycka det skulle vara kul att vara med mig. Mycket av detta bottnar i min osäkerhet som barn och tonåring. Jag kände mig aldrig bekväm i grupper.

Hur ska jag då göra för att bryta detta negativa? Ja det är den stora frågan. Jag känner dock att jag har kommit en bit på väg genom att skriva om det här. Skriva av sig är bra och då kan man gå vidare. Jag ska försöka att våga mer och faktiskt intala mig själv att jag kan och vill ändra mig. Jag känner även att i denna klass som nu går i så kan allt hända. Så många otroligt härliga männskor som finns i den.

Ja detta blev ett långt och lite tungt inlägg men ibland så är det så och det måste det få vara. Allt är inte en dans på rosor eller små rosa moln.

Nu ska jag ta lite kaffe sen ska jag ner till skolan igen. Längtar till skolan! Visst är det underbart :)
Ha en skön dag alla och ta vara på varandra

ps. Tänk på att ett uppmuntrande ord kan göra någon annans dag perfekt. ds

Vår sommarstugan. Mitt andningshål