Lycka över att vara "normalstor"!

Ja nu var det vinter igen då. Varför blir man alltid lika förvånad och överraskad när den väl kommer. Inga vinterdäck på inga vinterjackor framme. Var är vantarna? Var är mössorna?

Jag tycker om vinter och gillar att vara ute i snön och leka. Visst känns det skönare nu när vinterjackan är för stor och att jag inte behöver sy om termobyxorna så att de ska passa. Så härligt att vara normalstor igen! Jag är så glad och stolt över att jag är det igen och önskar verkligen alla som kämpar att de får uppleva denna lycka. Lyckan att få stå i provhytten och känna att man kan prova och det passar. Lyckan att få vara lycklig över sin nya kropp. Att inte skämmas i baddräkt eller i duschen på gymmet. Jag är stolt över min kropp och visst är jag inte helt nöjd eller helt färdig än men jag vill kunna njuta av det som jag har åstadkommit fram tills nu. Jag har ett mål kvar innan jul och jag är en bit påväg men inte riktigt där än.

Jag är vågoman det erkänner jag. Jag stirrar mig blind på vågen och väger mig varje dag. Inte bra jag vet. Men jag har även lärt mig att kolla på hur kläderna sitter och att mäta mig. En bra måttstock är att ha ett par byxor som sitter lite för tajt och sen se hur de blir lösare och lösare. Mäta sig är det bästa för då ser man verkligen hur många cm det är som försvinner från kroppen. Jag har en lite svart bok där jag för in mina mått och det är härligt att se hur mycket det försvinner. Tyvärr så försvinner det ju inte alltid där man vill först. Rumpan och magen kommer sist, brösten och midjan först. Gravidationen gör oxå sitt till i den regionen kan jag säga. Tur att det finns push-up-bh! haha

Nu ska jag fortsätta att lära mig om skelettet och jag har även lärt mig att tyvärr så finns det inget som heter grov benstomme så det kan jag inte heller skylla på längre. Suck det finns alltså inga genvägar :).

I eftermiddag blir det ett crossfit pass med sköna brudar. Härligt att träna tillsammans!

Ta det lugnt i trafiken och kör försiktigt!
Over and out!