Jag tror på mig själv nu!

Jag har ett huvudet fullt med tankar just nu. Hur jag ska reda ut alla vet jag inte riktigt än. Det gäller nog att ta en sak i taget. Det är svårt men jag har börjat lära mig sakta men säkert att jag inte får ha för mycket i mitt liv för då slutar hjärnan att fungerar. Jag är en människa som gillar att köra på inte känna efter. Tyvärr så har jag även fått mina smällar och kroppen talar sitt tydliga språk. Något har jag väl lärt mig av detta och jag blir lite bättre för varje gång.

Denna veckan har jag slängts in i min gamla verklighet med jobb på förskolan. Det har varit med blandade känslor. Så kul att träffa barn, föräldrar och gamla arbetskollegor igen. Barnomsorgen är dock ett pressat yrke med många yttre faktorer som stressar och pressar. Jag känner att det fanns en anledning till varför jag bytte bana och började plugga. Nu är jag tillbaks i det igen. Jag måste verkligen jobba på att inte hamna i ekorrhjulet igen utan se framåt och hitta vägar som gör att jag ser glädjen i mitt jobb för det är ett underbart yrke :)

Igår hade jag även en massagekund och det var så kul att massera igen. Det har inte blivit så mycket nu på någon vecka eller så. Jag känner verkligen att jag hittar mig själv när jag gör något som jag trivs med.

Min träning går just nu på lite sparlåga. Jag tränar bara för att underhålla. Styrkan är inte på topp och inte heller kondisen men det viktigaste är att inte släppa helt. Idag bränner benen efter ett underbart crosstrainingspass i tisdags och sen en joggingtur igår kväll. Jag hade en fantasi om att om jag joggar lite lätt så försvinner nog träningsvärken i benen. Ööh eller hur,jag kom knappt ner för trappan idag på morgonen:)

Jag har legat på en hög träningsdos nu under lång tid så jag tillåter mig att trappa ner lite för att sen känna suget och träna fullt ut igen. Just nu trivs jag ganska bra med mig själv. Vågen är min vän och balansen känns helt ok.

Ibland får jag lite utseende noja och tankarna vandrar. Jag är ingen skönhet på nått sätt. Jag har aldrig varit flicksöt eller speciellt flickig. Det beror mycket på att under långa perioder har jag inte känt mig bekväm med min kropp. Jag har ett lite killigt utseende och kanske framstår som lite hård ibland. Visst många säger att det är inte utsidan som räknas. Bullshit! Visst blir vi bedömda och dömda utefter hur vi ser ut. Ingen ser väl insidan det första man ser.

Just nu är jag i en skön fas i mitt liv där jag kan känna mig bekväm och ha en skön känsla i kroppen. Jag vill och vågar klä mig lite kvinnligare men jag kommer aldrig bli någon tjejig tjej:) Fast just nu älskar jag cerise så kanske bor det en liten tjej i mig iallafall:)

Här är jag precis som jag vill, står på egna ben. Jag tror på mig själv nu!

Ha en skön dag alla människor och glöm inte bort att du duger precis som du är!