Igår fick vi äntligen hämta hem våra små tjejer från UV-lägret. Små och små får man väl inte kalla dem men det är de iallafall för mig.
Det är rätt tufft speciellt för mamma att vara ifrån sina barn så länge. Jag tror i och för sig att även Magnus saknade dem fast han inte visade det.
De var så trötta men otroligt nöjda över sitt läger. Matilda hade väl gjort ett försök att "dygna" som ungdomarna nu för tiden kallar det. Alltså vara vaken hela natten men det hade väl inte funkat fullt ut. Helt galet tycker jag för de blir ju som disktrasor när de inte sover. Ja ja sådan är ungdomen :)
Det är en härlig känsla i kroppen när man får krama om sina barn och känna deras glädje över att få träffa en. Vår minsta hade nog längtat lite extra efter mamma men fixade ändå hela lägret. Det kom en och annan tår i mina ögon det kan jag erkänna.
Efter lägeravslutning och nerpackande av lägret så begav vi oss hemåt. Vi samlades hos barnens farmor hela släkten för att fira lite födelsedagar. Det är alltid trevligt att slippa laga mat och umgås lite.
Sen var det dax för nästa kära återseende. Alex min goda vän från skolan var på väg ner till Holsby för att flytta ur sin lägenhet för att flytta in i en ny i Vetlanda. De skulle låna vår släpkärra så de fick med sig alla möblerna. Det var en skön känsla att få återse även honom. Jag hade verkligen saknat honom. Han och hans flickvän stod en bra stund och pratade innan det var dax för dem att åka och packa ihop sina saker. Jag är verkligen inte avundsjuk på deras jobb. Flytta är inte alls kul. Jag var uppe en snabbis och tittade på deras nya lägenhet nu i förmiddags. Den var jättefin och där kommer de säkert att trivas bra. Det ska bli kul att ha Alex på nära håll så att vi kan hålla lite kontakt. Jag lär väl se en hel del Boro-matcher i vinter antar jag:)
Just nu är jag hemma och vilar lite efter några timmars jobb. Det är snart dax att åka in till kliniken igen jobba lite till innan jag tar kväll.
Ha det bäst och krama varandra i trafiken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar