En vis vän sa till mig att det är ju så att andra får ju ta mig som jag är och passar det inte så är det ju inte mycket jag kan göra åt det. De orden fastnade lite i mig och jag inser nu hur rätt personen hade. Jag kan inte få alla att tycka om mig och jag behöver faktikst inte göra alla till lags. Jag behöver ju inte heller tycka om alla. Det jag dock behöver göra är att respektera och bli repekterad av andra. Mer kan jag inte göra. Det är något som alla människor behöver bli påminda om ibland. Det är även något som jag lär mina barn. Respektera alla men du behöver inte älska alla.
Man ska inte heller försöka ändra andra utan låta dem vara sig själva och respektera dem för det.
Jag är inte en person som behöver en massa människor runt mig för att känna mig trygg. Jag gillar mest att umgås i små grupper och tillsammans med människor som jag känner mig trygg med. Jag behöver inte få bekräftelse på den jag är förutom just av dessa människor. Jag har en underbar make som förstår detta och är lika dan. Det gör att vi har ett band mellan oss som är svårt att bryta. Vi respekterar varandra precis som vi är och försöker inte ändra på varandra. Vi trivs så otroligt bra tillsammans och jag är så lyckligt lottad som har hittat en person som passar mig så väl.
Då gånger som jag försökt att ändra på mig och anpassa mig till andra så blir det ofta fel. Då drar jag mig istället undan och till personer som är mer likasinnade. Ofta är det killar som jag trivs bäst med eller tjejer som är mer som killar i tänket. Det blir mindre tjafs och känslor mer raka rör.
Ibland är det svårt att våga vara sig själv och det har tagit mig många år att komma till insikt i att jag måste inte ändra mig. Jag är den jag är och jag är stolt över det!
Blev lite filosofiska tankar såhär på en söndagskväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar