Att vara tonårsförälder är något som jag har fasat för. Jag vet att min äldsta dotter är mycket lik mig och jag fasade redan när hon var liten hur detta skulle gå. Jag försökte lägga en bra grund med mycket öppenhet och kärlek. Många kramar och ömhetsbetydelser blev det. Jag var väl kanske inte direkt någon mesig mamma utan hade strikta rutiner och hon visste var gränserna gick. Jag hade väl inte riktigt samma goda rutiner med den minsta men jag hoppas att det funkar bra ändå. Jag märker att jag har igen det idag. Visst vi bråkar och jag kan bli galen på henne ibland. Precis som hon kan bli galen på mig. Men det hör väl till när man växer upp. Mina barn är så otroligt olika men ändå så lika på något sätt. Min äldsta kan var otroligt lat och sengångare men också så himla envis och ha ett otroligt driv när det väl är något hon verkligen vill. Den minsta är lite mer perfektionist och vill att allt ska vara på ett visst sätt. Hon har höga krav på sig själv och ibland blir det lite för mycket.
Att lära sig planera upp sin vardag är något som vi alla måste jobba med i vår familj. Jag hatar när det blir rörigt och vill gärna att barnen ska bestämma med kompisar och liknande helst dagen före. Vi kan ju inte hålla på att köra dem överallt utan de måste förstå att när bilen går till stan så måste man hänga på annars funkar det inte. Det fick Matilda lära sig idag när hon gick in till stan för att träffa sin kompis. Då kom hon långt med envishet.
Älskade barn de ger så mycket men som mamma tar det även mycket energi att oroa sig och fundera på hur allt ska gå. Det är väl så det ska vara att vara förälder och det är tjusningen med föräldrarskapet.
Nä nu ska jag dricka upp mitt kaffe och gå ner och massera några kunder.
Ha en skön lördag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar