Idag blev det en runda till gymmet innan det är dax för skola igen. Det är faktiskt riktigt skönt att åka iväg på morgonen för då är ju träningen gjord och jag slipper stressa ikväll.
Idag testade jag min axel lite och det funkade rätt bra. Jag tränade rygg. Dock gör det ont att göra marklyft utan handskar. Jag var inte lika stark som vanligt heller så det känns att jag inte har tränat överkropp på nästan 2 veckor. Man tappar fort orken. Passet gick däremot helt ok. Jag körde lite lats, ryggresningar, chins i maskin breda och smala, rodd och en övning i kabeln. Blev lite annat oxå bara för att testa:)
Jag har hamnat på nån form av platå när det gäller vikten och jag kommer inte vidare. Det är så himla frustrerande och jag vet inte hur jag ska komma över den. Visst maten är inte optimal men ändå inte helt kass. Fasen jag orkar inte räkna kcal hela mitt liv. Jag måste väl kunna leva oxå! Det är väl bara att inse att för att jag ska gå ner i vikt måste jag dra ner på maten och träna järnet (vilket jag redan gör). Ja ibland är livet lite orättvist men så är det och jag kan inte gräva ner mig i det.
Igår när jag kom hem från passet med Lekstugan insåg jag att jag har kommit en lång väg. Jag är faktiskt äldst och tyngst på dessa pass men jag hänger med precis lika bra ändå. Jag måste ge mig själv en klapp på axlen och inse att jag faktiskt har jobbat jäkligt hårt för att komma dit jag är idag. Det är bara jag som har gjort jobbet och ingen annan. Det gäller att se sina egna framgångar men även kunna glädjas med andras. Jag kan inte mäta mig med tjejer som är 15 år yngre och väger 25kg mindre men jag kan mäta mina egna framgångar och glädjas med deras. Tillsammans är vi starka men det är bara jag som kan göra mitt jobb!
Älska måndagar är mottot för dagen!
Ha det bra så hörs vi snart igen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar