Barbie tid och familjepussel

Ja även idag gick familjepusslet ihop. 

Vad skulle jag göra utan mina underbara barn. Att de bara står ut att ha mig som mamma är ju ett under bara det. Idag har Magnus varit i Göteborg och kollat upp sitt knä igen. Han åkte tidigt på morgonen. 

Moa var febrig och hostigt och kunde alltså inte gå till skolan. Jag hade idrottsskador på schemat i skolan och den kursen får jag inte missa för då blir jag inte godkänd i PT-utbildningen. Vad gör man då? Ingen make hemma och skolan ett måste. Självklart hade jag kunnat ringa mina eller Magnus föräldrar för de ställer alltid upp men just idag ville Moa fixa det själv. Hon känner att hon börjar bli stor och vill klara sig lite själv. Jag började skolan senare idag så det var inte så lång tid det handlade om. Jag lovade även att komma hem över lunchen. 

Hon kan klockan och allt det där men ibland är det lite svårt att uppskatta hur lång tid en timma eller så är. Men i denna familjen pratar vi Barbie tid. Alltså hur lång tid det tar att se en Barbie-film. Det tar ca 1 1/2 tim. Så när filmen tar slut så kommer jag strax hem. Ok nu fattar man om man är snart 10 år. Underbara unge!

Jag åkte till skolan och ringde och kollade av vid lunch.

- Hur går det ska jag komma hem?

- Ja det vill jag svarar min sjukling då. Lite orolig åker jag hem för att kolla hur hon mår.

 - Hur går det frågar jag är du mycket sjuk?

 - Nä, mamma det går bra men DVD funkar inte! Jaså var det inte värre det fixar vi och så går det en barbie-film till innan mamma kommer hem. 

Väl hemma inser jag att träna hinner jag inte med idag för vi ska försöka snygga till oss lite i håret hos frissan ikväll. Nu är det ju så att kan jag inte ta mig till gymmet så får gymmet komma till mig. Hemmaträning med ett  svettigt FF pass funkar mycket bra då. Inga ursäkter, inga genvägar.

 Just do it!

Låg nästan helt utslagen på golvet när Matilda kom in och frågade lite försiktigt om hon skulle hänga upp tvätten. Det var nästan så att jag började gråta. Vad har jag gjort för att få dessa underbara barn? Visst många dagar bråkar vi och livet leker verkligen inte men när de väl gäller så förs vi samman och jobbar åt samma mål. Vi är en familj och banden är starkare än starkast.

Jaha då blev det ett lite flummigt inlägg igen då men det får ni stå ut med. Orkar ni inte läsa så behöver ni ej? Ibland blir jag nästan lite rädd för mig själv. Man ska nog inte blogga direkt efter ett träningspass. Jag är alltid hög som ett höghus på endofiner och livet leker. Kanske bättre att skriva när energin är låg och allt är tråkgit. Nä det vore nog inte så kul det heller.

Ha en skön kväll så hörs vi snart igen!