Envishet och kämparglöd!

I helgen har jag varit uppe på Novemberkåsan i Eksjö. För er som inte vet vad det är så är det en stor endurotävling som körs både natt och dag.

Mitt intresse för sporten har funnits med i många år. Magnus har kört tävlingar i snart 20 år. Det har varit allt från lätt motion till på lite högre nivå. Tyvärr så stoppar hans knäoperationer honom från att köra enduro just nu. Det är tråkigt för honom eftersom det är hans stora intresse

Jag har alltid varit med och stötta och peppat. Jag har stått i många depåer och varit nervös. När han väl kom in så måste allt vara klart och det skulle gå snabbt. Värma vantar innanför jackan, tanka, trycka i energi i munnen, fylla på vätska, byta glasögon m.m. Allt skulle gå i rasande fart och gick det riktigt bra så var Manne arg som ett bi. Det var ett bra tecken för då visste man att han hade full fokus på det han gjorde. De gånger det gick lite sämre fick jag pusha och peppa lite extra. 

Tyvärr blev det alltså inte någon Kåsa för Manne detta år heller. Vi åkte ändå upp för att titta och peppa de förare som vi kände. 

När jag väl kom in i depåtältet kände jag ett viss vemod. Det är så himla kul att vara med och planera och genomföra en tävling. Nu kände jag mig mest i vägen. När förarna väl kom in så ökade dock pulsen en hel del. Det kände ändå kul att få vara med på ett litet hörn och känna känslan.

För första gången fick jag dock se tävlingen ute i skogen. Jag så imponerad av dessa killar och en tjej som tar sig runt i skogen. Det är blött, kallt och lerigt. När sen mörkret kommer blir det ännu svårare. De kör i många timmar med väldigt lite vila. Det gäller att spara på krafterna och fylla på med bra energi. De som tills slut tar sig i mål har gjort en otrolig kämpar insats. Deras vilja och envishet har satts på hårda prov.

Jag är också imponerad av de förare som jag följde. En vann sin klass. Vilket var ens stor prestation. Härligt jobbat Micke!

Lånade bilder av Helena Adolfsson

De andra två ställde sig på startlinjen med de sämsta förutsättningarna. En med ont överallt i kroppen efter en mycket svår vurpa för några år sedan. Det är ett under att han bara kan sitta på cykeln. Han är en riktigt kämpe den där Matti. Ibland kanske lite för envis för sitt egna bästa, finska sisun :)

Den andra med otrolig ryggvärk efter ha ramlat och skadat sig på jobbet veckan innan, kanske revbensbrott. Dessa två kämpar ställde ändå upp och gjorde en mycket bra insats men fick till slut bryta för att kroppen sa ifrån. Klokt val tycker jag. Man ska vara envis men inte så att man tar skada av det.

Det gäller att tänka positivt. Tankens makt är ofantlig. Bestäm dig för att klara av det du ska göra så fixar du det!

Ha en skön måndag!